Dag 1
Några var redan på plats i Tunis när resten av oss drämde in på en flygplats med ett säkerhetssystem som var värt att ifrågasätta. För att passera ut behövde man fylla i en minimal lapp med information om sig själv. Vi alla tog det på största möjliga allvar och det rådde stor oro kring huruvida alla fyllde i blanketterna exakt likadant. En och en gick vi fram till en mycket seriös man bakom glas och sträckte fram den lilla lappen tillsammans med passet. Givetvis hade vi byggt upp en strategi för vem som skulle passera i vilken ordning för att det skulle se så naturligt och avslappnat ut som möjligt. Varenda en av oss släpptes förbi med ett trött godkännande: “It’s okay”. Nästa hinder var säkerhetskontrollen – skulle vi alla komma igenom? Det följde en symfoni av tjut och rödblinkande lampor när vi passerade men samma trötta svar kom från ordningsvakterna: “It’s okay”.
Hotel Roma
Vi var officiellt i Tunisien. Ute i hettan delade vi upp oss i taxis och drog iväg mot hotellet. I en taxi spelades tunisisk musik på högsta volym, i den andra gavs en guidad tur på knagglig engelska, i den tredje fick man röka, gemensamt var att ingen av de körde efter väglinjerna. Vi anlände till Hotell Roma. Första intrycket var inte att jämföra med eufori – men några dagar i öknen skulle visa sig kunna omvandla kära Roma till en spaupplevelse.
Efter att ha infunnit oss på hotellet var det fri lek. Vi som var nya i staden gick i samlad trupp för att handla de viktigaste bytesvarorna om ekonomin skulle krascha – vatten och solkräm. Vi söp in folkvimlet, arkitekturen och de nya dofterna.
Väl på hotellet gällde det att snabbt svira om till kvällsdress eftersom vi ville gå till en restaurang som skulle ligga gömd mitt i Tunis största marknadsområde. Vad vi inte visste var att marknaden hade stängt och skymningen gjorde det obehagligt, men spännande, att navigera i de trånga och mörka gatorna som på dagtid var färgsprakande och levande. Vi svängde åt alla möjliga håll, gick igenom tunnlar och passerade katter och hundar som kom fram ur mörkret. Plötsligt hittar vi det! En gul, stängd, dörr. Lyckligtvis hade vi kommit samtidigt som ett äldre par och de visste exakt vad man skulle göra – en hemlig knackkod. Dörren öppnades. Vi välkomnades och vägleddes uppför en bred trappa och in i en matsal med högt i tak och mosaik på varenda väggyta. Vilken måltid vi skulle äta! Vi beställde in det på menyn som verkade gott (baserat på vad som låter gott på franska). Bara brödet som kom innan förrätten gjorde oss lite mätta. Sedan kom en fantastisk förrätt. Trodde vi. Det var för-förrätten. Sedan kom förrätten. Sedan kom huvudrätten. Vi hade hört att couscous är en tunisisk specalité så de flesta hade beställt rätten Couscous Royal – couscous i världsklass med andra ord? När huvudrätten kom in var dock de flesta redan mätta och Couscous Royal var mest… torr.
Vi kallade det ett Haveri Royal och började gå hem, vi var i alla fall mätta och mycket nöjda med vår första dag. Den sista utmaningen var att hitta fram bland de mörka gångarna igen men det klarade vi galant. Vi alla somnade tvärt väl hemma på vår pärla Hotell Roma.
Dag 2
Efter en god natt sömn vaknar den ännu något slitna gruppen upp i Tunis. På Hotellet Roma serveras frukost som avnjuts i varierande grad men som mättar magarna. Dagens första äventyr består i att besöka FNTV som är ett initiativ med stöd av Sveriges kommuner och landsting. Gruppen irrar sig ut på Tunis gator på väg mot lokalen vi ska träffas, värmen börjar göra sig påtaglig när vi letar oss igenom staden.
Väl framme möter vi en representant från organisationen som talar strålande engelska vilket inte är så vanligt förekommande i staden. Det bjuds på kaffe och kakor och vi får både en introduktion till landets väldigt händelserika politiska historia och FNTVs arbete idag. Organisationen jobbar för att stärka kommuners ställning i politiken, för att främja lokalt politiskt deltagande och medborgarinflytande och även för att rent juridiskt vidare inkludera kommunernas ställning i konstitutionen och grundlagen.
Därefter rör vi oss snabbt vidare en ny stadsdel där den svenska ambassaden i Tunisien ligger. Vi välkomnas av ambassadören Fredrik Florén och av Josefin som är den praktikant som hjälpt oss arrangera mötet. Ambassadören bjuder på fika och kaffe (som inte smakar diskmedel) och redogör för Sveriges ställning i Tunisien. Trots att ambassaden åter öppnades för bara några år sedan har Sverige goda kontakter med Tunisien. Ambassaden jobbar för att skapa kontaktytor mellan både det civila och näringslivets Tunisier och Svenskar. Fredrik var även sidoackrediterad till Libyen och kunde därför ge insyn i den rådande konflikten där.
Efter besöket var det fri lek och tid fanns att upptäcka staden. Så småningom satte vi oss på metron för att ta oss till en ny del av staden där vi skulle äta middag tillsammans med Josefin som jobbar på ambassaden.
Att åka metron till restaurangen sparade oss några kronor men inte så mycket tid, men än var det en härlig upplevelse.Till middag serverades det italiensk mat och öl som annars var väldigt sällsynt, det var ett härligt avslut på en lång och lärorik dag.
Dag 3
Efter en välbehövlig lugn förmiddag med en otrolig lunch blev det dags att bege sig till parlamentet en bit bort från centrum. Några prisbråk med taxichaufförer på bräcklig franska senare var hela gruppen på plats vid det ståtliga Bardo-palatset. Beläget i den forna osmanska härskarens sommarpalats blev vi alla hänförda av dess prakt och rika historia. Generellt är den historiska prägeln i Tunisien svår att greppa då landet på grund av dess geografiska läge har härskats av många olika stora riken. Fenicier, romare, araber och franska kolonialister har alla lämnat sin prägel.
Väl inne på parlamentet blev vi bemötta av en ung dam i knäkort kjol och utsläppt hår som är företrädare för ett liberalt oppositionsparti. Den största skiljelinjen i den tunisiska politiken är mellan konservativa islamistiska krafter och progressiva sekulära.
De förra ville under konstitutionsskrivandet befästa islams roll i samhället med starka familjeroller och blev anklagade av oppositionen för att vilja få igenom sharialagar. Då islamister förföljdes under diktaturen
blev de efter de första fria valen även största parti.
Den allra största effekten på oss alla efter besöket i parlamentet, där vi visades runt i den ena mosaikprydda salen efter den andra, var stoltheten i rösten hos vår guide och hennes kolleger. De berättade att de inser problemen som Tunisien fortfarande dras med och kommer att få brottas med ett bra tag framöver, men visste att de skulle slåss med näbbar och klor för att få behålla den demokrati de äntligen har fått. Även när vi pratade med lokalbefolkningen ute i Tunis fanns en känsla av stolthet när de pratade om sina nyvunna friheter trots att många har fått det sämre ställt efter revolutionen. Starkast intryck gjorde nog ändå vår kvinnliga guide när hon med ett leende och en svepande gest över den pampiga kristallkronetyngda plenisalen sade; ”Det är här det händer. Här röstar vi.”.
Vi fick oss sannerligen en ordentlig påminnelse över hur stolta vi bör vara över vår egen demokrati, men tyvärr inte mycket tid till reflektion då vi efter mötet med partiet var tvungna att stressa iväg till nattbussen mot södra Tunisien och öknen. Efter lite ångest kring om vi över huvud taget var på rätt buss och inte på väg till Tripoli var det dags att följa Luke Skywalker i spåren och påbörja nya äventyr ute i öknen.
Dag 4
När klockan slog (ca) 5:00 kan man säga att vår fjärde dag i Tunisen börjar. Efter nattens långa bussresa till Tunisiens södra del har vi väl kommit fram till centralstationen på ön Djerba, vilken ska vara en av de mest frodande, gröna och njutfulla platserna i Tunisien.
Vi känner dock ingenting av detta. Även som vi just stigit av den skumpiga och otroligt varma bussen har vi nu anlänt till en ljusrörsbelyst vänthall på en busstation där ingen av oss kan språket och det på grund av den tidiga timmen är nästintill helt folktomt. Några klämmer i sig det sista av chipsen som köptes för resan. Andra lutar sig mot någon annans axel i ett försök att sova lite till och ett par spanar in en skalbagge som kryper på golvet. Vår eminenta reseledare Henrik tillsammans med Rebecca letar runt efter vår guide som enligt planen var menad att möta oss på centralstationen och till slut finner vi honom. Det blir fart i hela gänget! Vi blir bjudna på frukostdricka (otroligt god juice och något som caféet kallar kaffe men omöjligt kan vara annat än kaffesump?) och guiden berättar lite som sig själv och resan vi ska göra tillsammans.
Vi blir uppdelade i olika jeepar och åker äntligen iväg mot öken!
Vårt första stopp sker efter ungefär 40 minuter. Vi stannar på den smala motorvägen som förbinder Djerba med fastlandet och tar bilder uppe på en salthög! Hoppet som kändes så långt borta på den ångestfyllda busstationen var åter när vi alla stod där på salthögen tillsammans! Vi kände ökenäventyrets vindar vina! Så vi hoppade in i jeeparna igen och begav oss längre och längre in i ökenlandskapet som strax därefter tog form.
Vårt nästa stopp blev i Tataouine (vilket för inbitna Star Wars-fans klingar familj i örat), där vi fick se hur ökenfolket berberna förut förvarade sina resurser. Kamerorna klickade och guiden gjorde sitt bästa i att styla för oss.
Det bör tilläggas här att vi hade problem med vissa kulturella krockar med denna guide, men som person var han trevlig och ville göra sitt yttersta för att göra ett bra jobb. Han lyssnade inte på eller förstod inte våra förklaringar kring varför han stundvis betedde sig obehagligt mot oss, så det gav väg för diskussioner bland oss. Men vi hade otroligt roligt ändå! Det viktiga var ju att vi allihopa fick uppleva naturen tillsammans.
Resten av dagen åkte vi runt i ökenlandskapet och gick även upp för ett berg där gamla berbiska bosättningar bevarats! Det var fenomenalt att från toppen kunna spana ut över vidderna som sträckte sig längre bort än vad ögat kunde se. Och att allt bestod av sand gjorde det hela ännu mer otroligt.
Efter ännu en fröjdelserik couscousmåltid till lunch tog vi oss till en oas mitt i öknen. Jeeparna hade åkt timme efter timme i ett gult, blåsigt landskap där den enda växtligheten bestod av små buskar, knappt högre än 20 cm.
Sedan, helt plötsligt, växte höga palmer och träd upp framför våra ögon. Oasen, vilken heter vilken heter Ksar Ghilane oasis, var nådd och vi kunde inte vara gladare. Värmen i och utanför jeeparna var inte nådig, det var luften av en äkta öken. Oasen erbjöd en rastplats att sitta och dricka något kallt eller BADA för de som ville. Mitt i oasen fanns nämligen en stor pöl (det är svårt att beskriva, se gärna bild för klargörelse) där alla ökenturister kunde svalka sig som de så ville. Vattnet var kanske bara lite kallare än kroppstemperatur, men gjorde jobbet att svalka alla små UPS:are som hoppade i.
Efter vårt oasbesök var det äntligen dags att åka till vårt camp där vi skulle spendera natten, en tältplats precis vid början av Saharas sanddynor, “the Grand Erg” som det kallas. Efter ankomst samlades vi och spelade ett frågequiz alla tillsammans, innan det var stund för solnedgång och promenad ut på sanddynorna. Dessvärre kunde vi inte se solnedgången över sanden, men för oss gjorde det ingenting! En efter en sprang vi barfota rakt ut i öknen.
Vi rullade runt och gled fram över dyna efter dyna. Tältlägret blev mindre och sanden sträckte ut sig allt mer. Felix insisterade att det måste finnas en kant av sanddynor och sprang längst bort av alla för att hitta bevis. Tyvärr stämde det inte, även om flera av oss säkert inombords ville att han skulle få rätt då tanken gjorde honom så glad. Det var en helt otrolig känsla.
Dagen avslutades senare med en middag då de som ville fick smaka på kamel (vilket var “gott men inte kändes riktigt rätt” för att citera Alfred) och de som inte ville fick äta av grönsaker som under eftermiddagen hade lagats på berbiskt vis under jord. Allt smakade f a n t a s t i s k t. Därefter hängde några kvar under stjärnorna medan andra gjorde sig redo att sova efter denna långa och definitivt händelserika dagen. Vårt ökenäventyr hade definitivt en legendarisk start.
Dag 5
Utforskandet av öknen och närliggande områden fortsätter. Natten kan långt ifrån påstås ha varit stillsam med en sandstorm rasandes alldeles utanför. På morgonen samlas en blandad skara Polkandare – vissa utvilade trots vindens sus, andra inte. Blåsigt är det dock fortfarande och det visar sig bli en riktig utmaning att undvika att få på sig sand överallt, ögonen i synnerhet. Filtar och andra textilier inköpta i Tunis kom till god användning när man skulle ta sig från tälten till frukosten; där diverse sötsaker, bröd, ost, juice och ett helt okej kaffe serverades.
Därefter fortsätter vår guidade tur och dagen bjuder på många magnifika platser, upplevelser och långa bilfärder. Det känns dock lite vemodigt att lämna camping-området. Saharaöknen var verkligen fantastisk och frihetskänslan av att vandra barfota med silkeslen sand mellan tårna är verkligen svårslagen.
Vi återvänder bland annat till Ksar Ghilane Oasis där det gavs möjlighet att bada (skönt att skölja av sig sanden då man vid det här laget blivit en sandmänniska), beställa billig öl och åka quad bikes för de mer adrenalinsökande, eller rida kamel för de som ville känna sig som arabiska nomader för en dag. Personligen valde jag kamelerna och innan avfärd fick vi hjälp av en snäll försäljare att linda in våra huvuden i tyg – för att skydda mot sand, vind och sol.
Kamelerna var ett gäng med riktig karaktär. Min hade absolut ingen uppfattning gällande ’personal space’ och gick ständigt in i de andra kamelerna, en annan suckade högt och gav ifrån sig – som vi kallade det – ”Star Wars-läten” och slutligen hade vi en rebellisk ledarkamel somville gå några meter framför alla andra. Det var en otroligt häftig upplevelse att sitta på kamelryggen och se sandkorn dansande med vinden, sanddynorna breda ut sig mil efter mil, och man blir påmind om naturens oerhörda krafter.
Dagen fortsatte med transport tillbaka till Djerba där vi spenderar våra sista timmar vid vattnet innan det är dags att kasta oss in i nattbussarnas nattbuss. Denna gången var den både tidig och proppfull. Efter några hetsiga diskussioner samt tillhörande handgester tillsammans med busschauffören kom vi fram till slutsatsen att det troligen var rätt och somnade sött.
Dryga timmen senare vaknar vi plötsligt av ett ”Tripoliiiiiii” och insikten om att vi inte alls är på den trygga vägen längre – vi
har hamnat på en färja, mitt i natten, utan någon som helst aning om vart vi är på väg. Allt som är säkert är att chauffören inte förstår våra frågor och det mörka kalla vattnet under oss. Som tur är lyckas vi till slut luska fram att det bara är en ny rutt och att allt är enligt plan, såklart. Alla vägar leder till Tunis, även såna som går över vattnet. Trötta och nöjda återvänder vi senare tidigt på morgonen till Hotel Roma med en oväntad känsla i kroppen, det känns lite som att komma hem.
Dag 6
Efter en kortare sovmorgon, den sedvanliga frukosten bestående av sockrade croissanter, felbeställt kaffe och radioaktiv juice gav vi oss ut för att hitta en taxi till Universitetet. Vi gick mot närmaste metro, inte för att vi litar på att metron tar oss dit utan för att där även brukar finnas tillräckligt många taxibilar. Efter en del förvirringar om vart campuset ligger verkade det som att åtminstone en av fyra taxichaufförer, som också var den första kvinnliga taxichauffören vi sett i Tunis, hade koll på vägen och vi begav oss. Efter att ha stannat mitt i trafiken ett par gånger och chaufförerna gick runt och diskuterade vägen med varandra anlände vi till faculty of juridical and political sciences och försökte fråga runt vart vi kunde hitta Maria som var vår kontaktperson. Snart insåg vi att vi hade åkt till fel campus och att det finns två eller tre stycken olika. Vi hittade nya taxis och kom till slut fram till rätt campus.
Väl på campuset hittade vi några studenter som kunde engelska och kunde visa in oss till Marias kontor. När en kom in till campuset fick en direkt en annan känsla. Folk gick runt med böcker och datorer, satt i trappan och diskuterade och skrattade. Det gick att känna att man var på en plats av lärande och utbyte av erfarenheter. Vi blev ledda till en större mötessal och fem lärare och fyra studenter var med oss. Lärarna berättade om universitet och deras arbete, en av dem hade varit i Uppsala för att ta del av hur vi organiserar studier och prata om utbytesstudenter. Alla fyra studenter som var med skulle på utbyte till Uppsala i höst via erasmus. Lärare pushade på att de vill att fler studenter från Sverige skulle söka sig till Tunis, vilket ännu inte hade hänt. Efter mötet och en liten photo shoot utanför campusbyggnaden tog de fyra studenterna med oss in i medinan för att prata vidare på ett lokalt café. De var mer avslappnade när inte lärarna var med och det var intressant att kunna prata politik med dem och höra deras tankar om demokratin. Två av dem hamnade i diskussion där den ena föredrog det förra diktatoriska styret medan den andra var en försvarare av demokratin.
Resten av eftermiddagen spatserade vi runt i medinan för att fynda souvenirer och kryddor att ta med hem. Sedan gjorde sig alla redo för att åka till “de hippa” kvarteren som Josefine visat oss för att alla tillsammans hamna på en mindre klubb. Dansgolvet var minimalt och stället bestod mer av bord och stolar än något annat, men aldrig tidigare hade man kunnat gå ut och ta luft och sen bredde medelhavet ut sig framför en. Vakter fanns som tur var för att se till att ingen vandrade ut för långt. Ett trött gäng hittade taxis att ta en hem, det gick fort att komma till hotel Roma för de brände på i 180 km/h hela vägen hem.
Dag 7
Det är en tryckt stämning på Hotel Roma när gruppen för sista gången räknar sina nummer för att se så att alla är där. Man känner att ingen vill lämna. För min egen del har det förmodligen varit den roligaste resan i mitt liv. Trots att allt inte gått som på räls har gruppen alltid varit där för varandra, lärt oss, och skrattat mycket.
Vår sista dag i Tunisien började med ett besök till ruinerna i Kartago. Det är en smått sliten grupp som inser att Tunis inte bara är en hektisk röra utan även har mer turistiga delar med fin utsikt över havet.
Efter att ha mellanlandat på en restaurang där jag åt mitt livs sämsta sallad och Felix fått sitt livs märkligaste cappucino bär det av mot ruinerna i Kartago. Ruiner som Romarna lämnat efter sig och där man kan se spektakulära ruiner och liknande. Vi stöter vid utgången på de mest sympatiska kvinnorna på resan, en grupp malaysier med TRYCK i personligheten.
Efter ruinerna splittras gruppen och vissa åker till Bardomuseet och vissa väljer att slappna av på stranden. Stranden visade sig vara rätt val då museet var stängt.
Mot kvällningen möts vi alla upp utanför Hotellet. Linnea har då med ett antal kompanjoner skrivit om tre klassiska studentsånger med en Tunisien-tappning och spatserandes genom Tunis mest konservativa kvarter sjunger vi och skrattar. Kvällen avslutas efter mycket letande på en bar. Barer i Tunis mest konservativa kvarter är inte en vanlig syn och det märks ganska tydligt att det inte var igår Livsmedelverket var här för att kontrollera standarden, men det har sin charm det med!
Så då står vi där i lobbyn, och stämningen är ledsam. Den är ledsam eftersom resan har varit så lyckad, och jag tror alla hade velat stanna några dagar till. Vad som väntar oss nu är en lång natts flygning och en maxlöpning genom Frankfurts flygplats (Igen).
Skriven av: Rebecca Rieschel Felix Uudelepp Linnea Bernö Amanda Van den Tempel Celine Hedin Alfred Ram Maja Melander Foton tagna av: Henrik Nordström Klara Danielsson